Hormoner, hormoner...

Jag vet att jag skriver mycket om mina hormoner, pms och sånt som kanske kan upplevas som lite privat. Men jag tänker att kanske någon annan kan känna igen sig och finna tröst i att inte vara ensam, så är det värt att blotta sig en smula för.

Allt handlar ju om hormoner. OK, inte allt, men bra mycket. Mycket mer än vad jag var medveten om när jag började äta LCHF. Att det är hormonet insulin som styr vår vikt i så hög grad hade jag t ex ingen aning om. Problem med finnar är ofta hormonrelaterade och blir ofta betydligt förbättrade med LCHF. Likadant med migrän, som ofta för kvinnors del styrs av menscykeln och kan försvinna helt med spannmålsfri kost. Bara några exempel, det finns säkert massor.

Hormonerna kan vara ens bästa vänner eller värsta fiender, beroende på hur man lär sig förstå och samarbeta med dem. På ett område är jag totalt osams med mina hormoner, jag kan lugnt säga att jag hatar dem och gärna skulle se dem falla döda ner och inte kunna plåga mig mer. Om det var så det fungerade...

Jag skrev för några dagar sen att jag varje månad lägger på mig tre-fyra kilo som sen inte på något vis rinner av mig automatiskt utan måste kämpas ner, och att jag därför har svårt att hinna med att gå ner ytterligare innan hormonerna ställer till det för mig igen. Det brukar bli två kilos nettoviktminskning  per månad, medan bruttot ligger på fem-sex kilo. Vilken onödig jenkadans! Två steg framåt och fyra bakåt...

Den här månaden har jag (än så länge, ta i trä) bara gått upp ett drygt kilo. PMS:en var min värsta någonsin med fem hela dagar av magsmärtor, ångest och totaldepp, föregångna av oro, nedstämdhet och kryp i kroppen ända sen ägglossning. När det hela väl satte igång blev jag sängliggande dubbelvikt med intensivare värk än på länge och som tabletterna inte bet på som de gjort förr. Så alltså, värre omgång än vanligt, men mindre viktuppgång. Hänger det ihop på nåt vis eller är det bara en tillfällighet? Har jag trots allt varit striktare än jag brukar, trots att jag t ex unnat mig hallon och grädde? Att bli fast i horisontalläge innebär ju att det är omöjligt att gå ut och köpa spontana dåligheter, så något bra kanske det ändå har med sig!

Vi får se om det håller i sig hela perioden ut. För än är inte faran över, även om jag sluppit ur dödens käftar och t o m kan sitta upprätt idag. Alltid nåt...