Såhär är det med mig, jag ser ju mönstret mer än tydligt nu. Hormonerna påverkar vikten nåt alldeles kolossalt, och jag går obönhörligen upp 3-4 kilo varje månad. Redan vid PMS:en stannar viktminskningen upp och ett par vattenkilon smyger sig på. Sen äter jag mer mängd mat under de följande dagarna, helt enkelt för att jag mår illa, inte minst av värktabletterna. Och sen har vi suget ovanpå det, som är djävulskt under några dagar. Jag är jätteglad om jag kan begränsa godiset till bär med grädde t ex, det funkar ju ofta. Summa summarum även om jag "sköter mig" - plus fyra kilo!
Detta gör att jag sen har dryga två veckor på mig att dels gå ner de här extra kilona - vilket inte alls går med någon automatik som man skulle kunna tro, nädå, de behöver kämpas bort precis som alla andra - och dels hinna tappa lite extra innan det är dags igen. Snacka om två steg fram och ett bak.
Skaldeman menar att detta, särskilt för kvinnors del, är ett utmärkt skäl att slänga ut vågen och bara mäta sig i stället. Jag kan hålla med.
Fast jag gör tvärtom, väger mig varje dag. För då ser jag tydligt vad som händer i min kropp och blir inte ledsen om jag, som veckovägarna, plötsligt har gått upp ett par kilon. Och vågen behöver jag för att hålla styrsel på mig.
Vi gör olika, det här passar mig. Nu hoppas jag min konstiga kropp kan skutta ner ett hack till innan vi vänder oppåt igen! *s*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar