Ibland blir man rörd. Jag skulle hem till en återfunnen vän som inte bjudit mig på mat på sisådär tjugo år. Fika var det sagt, jag hade tipsat om att en bit brie och lite salami räcker utmärkt för mig. Nu hade hon gått ett steg längre, läst på om LCHF på nätet och bestämt sig för att laga lite mat till mig. Också! Så först blev det köttfärsfyllda paprikahalvor (en räckte gott och väl!) och till efterrätt brie, västerbotten och en fin italiensk salami. Själv tyckte hon nog att det såg lite torftigt ut på tallriken (någon sallad hade hon inte vågat göra!) men för mig var det både färggrannt och festligt! Så goa mänskor är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar